Tyvärr är den sorgliga sanningen att de allra flesta av oss inte vill förstå, eller bry oss om, hur konventionellt siden produceras. Resultatet är att hundratals miljoner, kanske till och med miljarder silkesmaskar dödas varje år innan de kan bli en silkesfjäril. Allt för att vi som konsumenter efterfrågar produkter tillverkade med siden, utan att tänka mer på konsekvenserna.
Det tar ungefär tio dagar för en silkesmask att kläckas ur sitt ägg. Silkesmasken kommer sedan att börja äta kontinuerligt i ungefär en månad tills den har nått sin optimala vikt, ungefär 10.000 gånger tyngre än när den kläcktes. Beroende på arten av silkesmask äter larverna olika sorters löv. Silkesmaskar av arten Bombyx Mori äter mullbärsblad, och deras silke kännetecknas därför av namnet Mulberry silk. När silkesmasken är fullvuxen kommer den att börja snurra ett skal av siden, även kallad kokong. Detta kan ta mellan tre och åtta dagar.
För att maximera avkastningen, i vissa fall, i konventionell produktion, kommer silkesmaskarna att ges ett tillväxthormon som heter Methoprene, vilket gör att larven snurrar silke under en längre tid. En kokong producerar runt 500 meter silkestråd, så en förlängning av spinntiden kan därför potentiellt göra stor skillnad för utbytet. Inuti den skyddande sidenkokongen går larven sedan in i puppstadiet, där den bildar ett hårt skal runt sig.
Normalt skulle en silkesmask förpuppa sig i ungefär två veckor innan den så småningom äter sig igenom kokongen och dyker upp som en sidenfjäril. Efter detta skulle det vara bråttom att hitta en partner och fortplanta sig, eftersom den bara lever ungefär en vecka efter kläckningen. Tyvärr kommer silkesmaskarna aldrig så långt. I konventionell silkestillverkning kokas sidenkokongerna med de förpuppade larverna inuti så fort silkesmaskarna har förpuppats.
Detta görs för att bevara sidenkokongerna hela, eftersom sidenfjärilens utgrävning från kokongen skulle förkorta silkesfibern och försvåra den fortsatta processen. Detta beror bland annat på att man kan ta fram snyggare sidenmetervaror av långa sidentrådar. Värdet på en lång sidentråd är därför högre än om sidentråden blir biten av silkesfjärilen under dess flykt från kokongen. Som en följd av detta dödas cirka 6.500 förpuppade silkesmaskar för varje kilo silke som utvinns.
Som svar på konventionell silkestillverkning började en mer human metod för silkestillverkning utvecklas, med stort fokus på djurens välbefinnande. Metoden kallades Ahimsa, och härstammar från det klassiska kulturspråket sanskrit, där det kan översättas med "brist på lust att döda".
Ahimsa är en etisk princip som härstammar från jainernas, hinduiska och buddhistiska trosriktningarna, och som innebär bevarandet av allt levande på jorden. Ahimsa betyder därför också skydd av miljön och naturliga livsmiljöer. Ahimsa-metoden sätter därför inte bara stort fokus på djurvälfärd, utan även på ekologi och kemikaliefri produktion. I takt med att Ahimsa-silke har blivit mer utbrett har siden blivit känt under det mer internationella namnet Peace Silk.
Skillnaden mellan konventionell silkestillverkning och utvinning av Peace Silk kan redan ses när silkesäggen kläcks. I motsats till den konventionella metoden matas silkesmaskarna endast med mullbärsblad från ekologiska mullbärsträd. Larverna får inte tillväxthormoner, och kommer inte att växa sig lika stora som silkesmaskar i konventionell produktion. Peace Silk-larver kommer därför inte att snurra lika länge som vanliga larver, och skörden blir därför också mindre.
Efter att Peace Silk-larverna har förpuppats skärs varje enskild sidenkokong försiktigt upp, och sidenpupporna placeras bland mullbärsblad, från vilka silkesfjärilarna kan tillåtas kläckas. Det tar ungefär tio dagar från det att silkesmasken förpuppar sig tills den kläcks som en sidenfjäril. Efter detta kommer silkesfjärilarna att fokusera på att hitta en partner och fortplanta sig innan de ger sig ut i naturen igen.